Från akademisk utbildning till kompetens i praktiken

Vad är det egentligen som gör akademisk kompetens värdefull i arbetslivet, och hur kan organisationer bättre förstå vilken kompetens de behöver? När vi talar om akademisk kompetens är det lätt att börja och sluta med själva examen, vilken utbildning en person har gått, vilket ämnesområde personen har fördjupat sig inom och vilken titel som står på examensbeviset. En akademisk utbildning säger naturligtvis något viktigt om en persons kunskapsgrund, men den berättar samtidigt bara en del av historien, eftersom den kompetens som en person tar med sig in i arbetslivet fortsätter att utvecklas genom erfarenheter, arbetsuppgifter, problemlösning, samarbeten och nya situationer. Det är först när kunskaper från utbildningen kombineras med praktisk erfarenhet och förmågan att använda dessa kunskaper i verkliga sammanhang som vi kan börja förstå den kompetens en person faktiskt kan bidra med. För en organisation som söker kompetens blir därför frågan mer komplex än vilken utbildning som står på CV:t, eftersom samma akademiska bakgrund kan leda till helt olika kompetensprofiler beroende på vilka erfarenheter personen har fått möjlighet att utveckla. På Akademikerpoolen utgår vi därför från att akademisk kompetens behöver förstås som en helhet, där utbildning, erfarenhet, specialistkunskap, analytisk förmåga och förmågan att omsätta kunskap i praktiken tillsammans formar den kompetens som en person kan bidra med. En akademisk examen är början på en kompetensresa En akademisk utbildning ger en person möjlighet att fördjupa sig inom ett kunskapsområde och utveckla en förståelse för teorier, metoder, begrepp och perspektiv som har betydelse inom det aktuella området. Under utbildningen tränas studenten dessutom i att söka och värdera information, analysera problem, formulera resonemang och förhålla sig till kunskap på ett strukturerat sätt, även om innehållet och arbetssätten naturligtvis varierar mellan olika utbildningar. När utbildningen avslutas är den akademiska resan därför inte färdig, utan snarare har personen fått en kunskapsgrund som kan utvecklas vidare genom arbetslivet och genom nya erfarenheter. En person med en examen inom ekonomi kan exempelvis bygga sin kompetens genom arbete med verksamhetsstyrning, analys, redovisning, projektledning eller strategiska frågor, medan en person med samhällsvetenskaplig bakgrund kan utvecklas inom utredning, organisationsutveckling, administration, kommunikation eller förändringsarbete. Utbildningen skapar alltså en grund, men det är genom användningen av kunskaperna som den specifika kompetensprofilen växer fram, och det är den utvecklingen som gör att två personer med samma examen kan bli mycket olika kompetensmässigt. Det är också viktigt att komma ihåg att akademisk kompetens inte är synonymt med en viss yrkestitel. En person kan ha en akademisk bakgrund som används i en roll som ligger nära utbildningen, men det är lika vanligt att utbildningen blir en grund för en yrkesväg som tar flera olika riktningar. En person kan exempelvis börja sin karriär inom ett område och därefter gå vidare till projektledning, verksamhetsutveckling eller ledarskap, där de ursprungliga ämneskunskaperna fortfarande är relevanta men används på ett annat sätt. Under arbetslivet kan nya kompetenser dessutom utvecklas genom att personen får ansvar för människor, ekonomi, projekt, förändringsprocesser eller komplexa uppgifter som kräver samarbete mellan olika funktioner. Den akademiska examen finns då kvar som en viktig del av personens bakgrund, samtidigt som den har byggts på med erfarenheter som inte går att läsa ut ur examensbeviset. När organisationer söker kompetens behöver de därför se både till vad en person har studerat och till vad personen faktiskt har gjort med sina kunskaper sedan utbildningen avslutades. När kunskap omsätts i praktiken uppstår kompetens Kunskap och kompetens hänger nära samman, men de beskriver olika delar av det som en person kan bidra med i arbetslivet. Kunskap handlar bland annat om att förstå teorier, modeller, metoder och sakområden, medan kompetens i högre grad handlar om att kunna använda denna kunskap i konkreta situationer, göra bedömningar och anpassa sitt arbete efter de förutsättningar som finns. En person kan exempelvis ha goda teoretiska kunskaper inom organisationsutveckling, men den praktiska kompetensen utvecklas när personen behöver använda dessa kunskaper för att förstå en faktisk organisation, analysera dess utmaningar och tillsammans med andra identifiera möjliga vägar framåt. På samma sätt kan en person med utbildning inom statistik ha djupa kunskaper om statistiska metoder, men kompetensen blir särskilt värdefull när personen kan avgöra vilken metod som är relevant för en viss frågeställning, tolka resultaten och kommunicera vad resultaten faktiskt betyder för verksamheten. Det är alltså i mötet mellan kunskap och verklighet som mycket av den kompetens som arbetsgivare efterfrågar utvecklas. Den praktiska tillämpningen innebär dessutom att personen behöver kunna hantera sådant som sällan går att förutsäga helt under en utbildning. I arbetslivet är problemen ofta mer komplexa än de exempel som används för att illustrera en teori, informationen kan vara ofullständig, olika intressen kan stå mot varandra och förutsättningarna kan förändras under arbetets gång. En erfaren akademiker har därför ofta utvecklat en förmåga att använda sin kunskap flexibelt, att ställa relevanta frågor, identifiera vad som behöver undersökas vidare och anpassa sitt arbetssätt när situationen kräver det. Den typen av kompetens utvecklas över tid, genom att möta olika problem och genom att reflektera över vilka lösningar som fungerar i olika sammanhang. Därför blir erfarenhet en viktig del av den akademiska kompetensen, eftersom den visar hur personen har omsatt sina kunskaper och hur dessa har utvecklats genom praktiskt arbete. Samma examen kan leda till helt olika kompetensprofiler När två personer har samma akademiska examen är det lätt att anta att de också har ungefär samma kompetens, men i arbetslivet ser verkligheten ofta helt annorlunda ut. Den ena personen kan ha arbetat inom en stor organisation med komplexa projekt och därigenom utvecklat erfarenhet av struktur, samordning och förändringsarbete, medan den andra kan ha arbetat i mindre verksamheter och utvecklat en bredare roll där flera olika arbetsområden kombinerats. En tredje person med samma utbildning kan ha valt en specialistinriktning och under flera år fördjupat sig inom ett specifikt område, vilket ger en helt annan kompetensprofil än den som har arbetat brett. Alla tre har samma akademiska grund, men deras samlade kompetens kan se mycket olika ut beroende på vilka situationer de har mött och vilka färdigheter de har utvecklat. Det är därför utbildningen behöver ses som en del av kompetensprofilen, snarare än som en fullständig beskrivning av vad en person kan bidra med. För en arbetsgivare innebär detta att en rekryterings- eller konsultprocess kan vinna mycket på att gå längre än de formella kraven. En utbildningsnivå eller examen kan vara viktig för att säkerställa en viss kunskapsgrund, men därefter behöver organisationen fundera på vilken erfarenhet och vilka förmågor som faktiskt behövs för att lösa uppgiften. Om organisationen exempelvis behöver någon som ska leda ett förändringsprojekt är det relevant att fråga vilken erfarenhet personen har av förändringsarbete, hur komplexa projekt personen tidigare har arbetat med och vilken förmåga personen har att skapa struktur och engagemang. Om behovet i stället gäller analys behöver fokus kanske ligga på personens analytiska kompetens, erfarenhet av relevanta metoder och förmåga att omsätta analysen till beslutsunderlag. Ju tydligare organisationen kan beskriva det faktiska behovet, desto större blir möjligheten att hitta en person vars kompetens verkligen motsvarar uppdraget. Akademisk kompetens kan bidra med nya perspektiv En av de aspekter som ofta blir särskilt värdefull när akademisk kompetens kommer in i en verksamhet är möjligheten att tillföra nya perspektiv. En person som har utbildat sig och arbetat inom ett visst område har ofta utvecklat särskilda sätt att analysera frågor, identifiera problem och förstå samband, och när dessa perspektiv möter en verksamhets befintliga erfarenheter kan nya idéer uppstå. Det kan exempelvis handla om en analytiker som hjälper en organisation att se mönster i information som tidigare har varit svåra att överblicka, en organisationsutvecklare som identifierar strukturer som påverkar samarbetet eller en projektledare som skapar en tydligare modell för hur ett komplext arbete kan organiseras. Det nya perspektivet behöver inte ersätta den kunskap som redan finns i organisationen, utan kan i stället komplettera den och göra det möjligt att se samma fråga från flera håll. Just kombinationen av intern erfarenhet och extern kompetens kan därför bli betydelsefull när en organisation står inför förändring, utveckling eller problem som kräver nya angreppssätt. Det finns också ett värde i att en extern person ibland kan ställa frågor som blivit svårare för organisationen att ställa själv. När man arbetar med samma verksamhet under lång tid utvecklas naturligtvis en djup förståelse för organisationens historia, arbetssätt och förutsättningar, men det kan också innebära att vissa saker blir så självklara att de sällan ifrågasätts. En person som kommer in med erfarenhet från andra organisationer kan bidra med jämförelser, alternativa perspektiv och frågor som öppnar upp för nya resonemang. Det handlar inte om att den externa personen automatiskt har en bättre lösning, utan om att organisationen får tillgång till ytterligare erfarenheter som kan användas i det fortsatta arbetet. När olika perspektiv möts kan det skapa bättre förutsättningar för reflektion, utveckling och välgrundade beslut. Kompetensförsörjning börjar med behovet När en organisation behöver förstärka sin kompetens är det vanligt att börja med frågan vilken person man ska rekrytera, men ofta är det mer användbart att först undersöka vilket behov organisationen faktiskt försöker lösa. Behöver verksamheten specialistkunskap som saknas internt, behöver ett projekt drivas framåt, finns det en period med hög arbetsbelastning eller befinner sig organisationen i en förändringsprocess där ytterligare kompetens behövs? Frågan kan också handla om något mer långsiktigt, exempelvis vilken kompetens organisationen behöver utveckla för att kunna möta nya krav eller förändrade förutsättningar. När behovet är tydligt blir det lättare att identifiera vilken typ av akademisk kompetens som är relevant och vilken erfarenhet som behövs för att personen ska kunna bidra. Det skapar samtidigt bättre förutsättningar för att avgöra om behovet bäst möts genom rekrytering, ett konsultuppdrag eller någon annan form av kompetensförsörjning. På Akademikerpoolen ser vi därför matchningen som en central del av arbetet. Vi vill förstå verksamheten bakom uppdraget, vilka mål som finns, vilka utmaningar som behöver hanteras och vilken kompetens som redan finns internt. Därefter blir det möjligt att titta på vilken ytterligare kompetens som kan komplettera organisationen, och där kan den akademiska bakgrunden vara en viktig del av bedömningen. Samtidigt behöver utbildningen alltid sättas i relation till personens erfarenhet och till de konkreta arbetsuppgifter som ska genomföras. En bra matchning handlar därför om att flera delar behöver fungera tillsammans, personen behöver ha relevant kunskap, erfarenheten behöver vara användbar i sammanhanget och uppdraget behöver ge personen möjlighet att faktiskt använda sin kompetens. När dessa delar möts kan en konsult eller medarbetare bidra med betydligt mer än en formell kvalifikation, eftersom kompetensen då blir ett praktiskt verktyg för verksamhetens utveckling. Ett arbetsliv där kompetensen fortsätter att utvecklas Kompetens är aldrig helt statisk, arbetslivet förändras och människor utvecklas genom de erfarenheter de får. Nya tekniker, förändrade arbetssätt, nya organisationsformer och förändringar i omvärlden gör att kunskaper behöver uppdateras och kompletteras över tid. För akademiker innebär det att den utbildning som en gång lade grunden för yrkeslivet fortsätter att byggas på genom arbetslivserfarenhet, vidareutbildning, nya uppdrag och möten med andra människor och verksamheter. En person som under flera år har arbetat inom ett visst område kan därför ha utvecklat en kompetens som är betydligt bredare och mer nyanserad än vad den ursprungliga utbildningen antyder. Samtidigt kan en person med kortare arbetslivserfarenhet ha andra styrkor, exempelvis aktuella kunskaper från en nyare utbildning och erfarenhet av moderna metoder eller perspektiv. För organisationer innebär detta att kompetensförsörjning behöver ses som en kontinuerlig process. Det handlar både om att utveckla den kompetens som redan finns och om att kunna identifiera när verksamheten behöver komplettera med nya kunskaper och erfarenheter. I vissa situationer kan det vara rätt att utveckla en befintlig medarbetare, i andra kan organisationen behöva rekrytera och ibland kan en extern konsult vara det mest ändamålsenliga sättet att få in en viss kompetens. Vilken lösning som passar beror på verksamhetens mål, tidsperspektiv och behov, men gemensamt är att beslutet behöver utgå från en tydlig förståelse av vilken kompetens som faktiskt saknas eller behöver förstärkas. När organisationer arbetar mer medvetet med dessa frågor blir akademisk kompetens en del av en större strategi för hur verksamheten kan utvecklas över tid. Akademikerperspektivet Akademikerperspektivet handlar därför om mer än akademiska examina, det handlar om vad som händer när utbildning möter erfarenhet, när kunskap omsätts i praktiken och när människor får möjlighet att använda sin kompetens i sammanhang där den kan skapa värde. Vi vill lyfta fram den bredd som finns bland akademiker och samtidigt nyansera bilden av vad akademisk kompetens faktiskt innebär i arbetslivet. Bakom varje examen finns en individuell kompetensprofil som har formats genom utbildning, arbetsliv, erfarenheter och kontinuerligt lärande, och det är helheten som behöver förstås när en organisation söker rätt person. För arbetsgivare kan ett bredare kompetensperspektiv skapa bättre förutsättningar för rekrytering, konsultlösningar och långsiktig kompetensförsörjning, samtidigt som akademiker får möjlighet att använda sina kunskaper i fler typer av sammanhang. På Akademikerpoolen vill vi fortsätta utforska dessa frågor genom Akademikerperspektivet, med artiklar och perspektiv om akademisk kompetens, arbetsliv, rekrytering, konsultlösningar och framtidens kompetensförsörjning. Akademisk kompetens börjar med utbildning, men den slutar aldrig där. Den utvecklas varje gång kunskap omsätts i praktiken, varje gång en person möter en ny utmaning och varje gång erfarenheter från olika sammanhang bidrar till att fördjupa förståelsen. Det är också där vi ser den stora potentialen, i mötet mellan människor, kunskap och verksamheter, där olika kompetenser kan komplettera varandra och skapa nya möjligheter. För oss är det kärnan i Akademikerpoolen, att göra akademisk kompetens tillgänglig och skapa förutsättningar för att rätt kunskap ska kunna användas där den behövs. Det är perspektivet vi vill fortsätta utveckla, och det är utgångspunkten för Akademikerperspektivet.